Påskallaviks Gästgifveri är beläget vid Kalmarsund, ca. 1 mil söder om Oskarshamn och 4 km norr om Emåns mynning i Östersjön. Namnet Påskallavik nämns första gången i den s.k. Karlskrönikan från 1450, då i formen poska wiku, porsens vik. Det var på denna plats som dansken jagades på flykten (fick på skallen!) av Karl Knutsson, dåvarande kung av Sverige. Namnet ska genom åren blivit till Påskallavik.

Hamn och handel
Påskallaviks samhälle uppstod under medeltiden i form av hamn och handelsplats. Med tiden fick platsen en bofast befolkning och 1689 blir Påskallavik en s.k. lydköping under Kalmar Stad. 1723 blir Påskallavik officiellt en egen köping.

Gästgifveri med anor
Påskallaviks Gästgifveri har funnits mycket länge. Exakt hur länge är dock svårt att svara på. Vad man vet är att den s.k. Strandavägen - vägen utmed kusten mellan de båda stapelsestäderna Kalmar och Västervik, bröts under Karl XI:s regeringsperiod (1655-1697).
Några år tidigare, 1649 infördes "Krogare- och gästgifware ordningh", en lag som innebar att gästgivargårdar skulle hålla gäster med nödtorftigt husrum samt stallrum för hästarna. Vidare skulle finnas annan nödtorftig utrustning liksom öl och mat. Denna lag kom att gälla ända in på 1800-talet.

Monopol på att bränna brännvin
Påskallaviks Gästgifveriet har varit inhyst i nuvarande byggnad sedan början av 1700-talet. 1734 års förordning för gästgiverier fastslår att gästgiverigårdarna bör vara belägna på ett avstånd från varandra av ca. två mil. Gästgivaren fick under 1800-talet monopol i bygden på att bränna brännvin i utbyte mot att han höll med stall, mat och husrum.
I ett handskrivet brev daterat den 29:e oktober 1813 omtalas att Påskallaviks Gästgifveri har tillstånd att inneha en inmurad brännvinspanna. I gästgifveriets dagbok kan man läsa att kostnaden för att åka en mil med hästskjuts 1853, var 16 skilling banco. 1872 hade priset höjts till 80 öre per mil.
Under början av 1900-talet försvinner brännvinspannan och ersätts i stället med post- och telegrafistation. Hästskjutsar blir allt mer sällsynta men 1920 kostade det 9 kronor att åka de två milen till Oskarshamn. Från och med 1924 konstateras det i gästgifveriets dagbok att inga fler skjutsar utgått.

Gästgifveriet totalrenoveras...
Gästgifveriet förfaller sakta men räddas genom en totalrenovering 1959 med hjälp av bland annat stadsarkitekten Nils Carlgren och doktor Manne Hofrén från Kalmar. Gästgifveriet fortlever så länge riksvägen går genom Påskallavik. När den nya riksvägen E66, nuvarande E22, byggs blir det allt svårare för gästgivarna att driva restaurangrörelse.
Under ett antal år används gästgifveriet som lunch- och konferensrestaurang för Södra Skogsägarna.

...och förvandlas till ett av Sveriges bästa gästgifverier!
1980 köper Lars och Elisabeth Sandberg gästgifveriet av Skogägarna och gör det till en av Sveriges bästa vägkrogar enligt Sveriges Bästa Bord, ett av Sveriges bästa gästgiverier enligt Gourmet 199 Bord samt många, många andra. Inför julen 2006 lämnar de över stafettpinnen till ytterligare en stockholmare med gastronomiskt intresse. Tobias Alsterlund tar över driften i form av arrende och för vidare traditionen av vällagad mat med svenska anor och specialiteter från de småländska skogarna; kåldolmar, kroppkakor, ostkaka mm.

Välkomna önskar Tobias Alsterlund